Att finna sin egen väg

Det är svårt att säga exakt vad det är som lockar med vidderna i norr, men något är det. Att kunna åka ganska länge utan att se en enda annan människa, det är något speciellt med det. Kanske är det som ett eko av den tid då världen fortfarande var outforskad. När det okända väntade runt hörnet och det faktiskt var farligt att röra sig utanför den bekanta sfären.

Farligt kan det i och för sig fortfarande vara, men inte riktigt på samma sätt som förr. Nu finns det ju så många prylar som ser till att man aldrig riktigt är ute i bushen. Till exempel mobiltelefoner och GPS. Men visst, det är inte alltid man får in en signal på mobilen när man är riktigt långt borta från civilisationen.
Och det kan ju ibland vara lite av poängen, som sagt.

Ibland kan det helt enkelt vara riktigt skönt att bara ha sig själv att lita på. För rent krasst så är det ju också så i livet. Problemet är väl att man inte ens alltid kan lita på sig själv. Och det är väl därför man ibland tar på sig sina motorcykelkläder, hoppar på bågen och drar iväg: Man vill veta vem det är man egentligen har att göra med när man bara har sällskap av sig själv och sina tankar.

Vägen kommer alltid att vara som ett väsen.
Den ger och tar.
Skapar scenarion som man måste hantera. 
Vägen är ett äventyr.

Vill man ha lite hjälp på vägen så är motorbikers.se ett bra ställe att ha tillgång till. Bara för att se till att man har goda förutsättningar innan man ger sig ut.
För som sagt: Det oväntade kommer alltid att hända. Har man förberett sig på det, både mentalt och materiellt, så är det större chans att man tar äventyret med ro.

Posted in Mc